eelinornilsson

Jag måste bara få skriva av mig nu, för jag är så himla trött på detta!

Folk som tar en förgivet och bara tror att det är att ge mig ett kommando och så gör jag det?
Varför förstår folk inte att jag faktiskt också är människa och att jag faktiskt har ett liv?!

Om jag säger att jag ska göra en sak, eller träffa en person. Då kan man inte komma och säga;
Strunta i honom/henne, var med mig istället...
Eller om jag ber om hjälp, Ne-eej, då kan man inte ställa upp?!

Även om jag så skulle kapa min ena arm för denne person, så kan inte denna person ens ge mig fem minuter för att få prata ut om hur jag känner? Nej för då ska han/hon få prata om vad han/hon har för problem.

Jag syftar inte på någon speciell, jag menar bara att man faktiskt ska både ge & ta i en vänskap, det funkar inte att bara ta och ta hela tiden.
Visst, jag har sagt att jag ställer upp för mina vänner. Men då förväntar jag mig iallfall att de ska finnas där för mig ibland.

Det är inte mycket jag begär av mina vänner, verkligen inte! Och inte personer som jag känner vid..
Men det lilla jag önskar, kan man iallfall försöka att göra..
En sån lite sak som att fråga hur man mår, eller hur ens dag har varit?
Nej det är där inte tid för, för då måste man helt plötsligt berätta om vad man gjort, eller vad någon annan gjort..

Snart orkar jag inte längre!
Ja jag ställer gärna upp för allt & alla, sålänge de inte pratar bakom ryggen på en och att de inte tar en för givet.



Förlåt ni som står mig närmst, men ni vet varför jag skriver detta! <3